The path of the Union

Yuliyan Konstantinov, vice ordförande

I started walking down the path of the Union 8 years ago. This means that a huge chunk of my youth was devoted to the Union, one way or another. Eight years is no joke, and one can imagine themselves getting both Bachelors and Masters diplomas during such a time period, or climbing a lot of ladders in a professional career path.

I chose something else. The school of the Union, as I would like to call it, offered a little bit of everything – overarching education, non-traditional work and a plethora of social life.

It was an education on education, meaning I got to understand what higher education should be like, together with all its intertwined components, as well as learning all about the different specific education programmes and courses at our University and how they are built up. Jack of all trades, master of none. I don’t mean to say that I didn’t master anything – I rather want to underline the complexity and challenge of being an expert on all education questions concerning the student body, while representing twenty four thousand students in my daily work. There is no single education that can prepare your expertise in all these fields and it is a heavy task for us students, who chose to work with and for students. And maybe in the end you don’t get a profession out of it but it most certainly opens a lot of paths towards many different future endeavors and not only in educational fields.

I cannot leave out the social part. It was superb! …
At the Union I had the opportunity to meet all kinds of individuals and groups of people, of all possible ages and backgrounds.

The work at the Union is not like any other. We are not employed until further notice, we are elected by the student body every single year, similar to a political mandate. We have tons of rules, steering documents and policies, but we don’t always have black on white what we are supposed to do or what the right opinion on certain questions is. We often have to act as firemen, putting down sudden fires when that happens. The most important precondition for us to be able to react adequately is to be in a close connection with our students. Sadly, sometimes we don’t even have the time we would like to have, in order to get the student’s opinions. This means we sometimes have to make difficult decisions on behalf of students, hence the need for us to be experts in all questions. However, at the same time we are supposed to be students on a study break. Being a student and giving student perspective to questions is one thing, being an expert and giving an expertise in a field is another. Well, we are expected to be both and somewhere along the way the lines get very blurry. You start off as a student, ‘untainted’ by any bureaucracy, laws, regulations and expertises. Slowly and steadily you make your way towards being a professional. It is a wide spectrum and the more you make your way towards mastery, the more you derive from that initial point of view as a student.

I cannot leave out the social part. It was superb! You know how sometimes it might be hard to find the right people to hang out with, maybe a tight group within your studies. At the Union I had the opportunity to meet all kinds of individuals and groups of people, of all possible ages and backgrounds. This also leads to another learning process – of understanding people with their different beliefs and values and why they are who they are. I swore not to name the recent events, so before You-Know-What happened there hadn’t been any lack of social gatherings either, on the contrary. There had been times where I had to prioritize which events I should go to, simply because there used to be too many all the time. Or even worse – decide to skip certain events due to exhausting my social battery. All in all, I managed to gain friendships for life, as well as a much better grasp of different cultures, ideologies and understandings. All that while I was having the time of my life.

Clock is ticking and it’s soon time for me to say goodbye. I’m at the end of a long path, a path that wasn’t always straight or easy to walk on, a path full of emotions and challenges. In any case, I’m not leaving empty-handed. I don’t know what path I’m going to take next, still I’m not too worried and I feel well-equipped for the next chapter. 

I would like to thank students, student unions, teachers and other employees at Malmö University for a really long run of good cooperation and two-sided support!

Yuliyan Konstantinov,
Vice President in the Student Union 2020/2021


Kårens väg

Jag började gå längs Studentkårens väg för 8 år sedan. Det betyder att en stor del av min ungdom ägnats åt Kåren, på ett eller annat sätt. Åtta år är inget skämt, och man kan tänka sig att ha skaffat sig både kandidatexamen och magisterexamen under en sådan tidsperiod, eller klättra många stegar i en professionell karriärväg.
Jag valde något annat. Kårens skola, som jag skulle vilja kalla det, erbjöd lite av allt – övergripande utbildning, icke-traditionellt arbete och en uppsjö av socialt liv.

Det var en utbildning om utbildning, vilket innebar att jag behövt förstå hur högre utbildning borde vara, tillsammans med alla dess sammanflätade komponenter, liksom att lära mig allt om de olika specifika utbildningsprogrammen och kurserna vid vårt universitet och hur de är uppbyggda. Jack of all trades, master of none. Jag menar inte att jag inte behärskar någonting – jag vill hellre betona komplexiteten och utmaningen att vara expert på alla utbildningsfrågor som rör studentpopulationen, samtidigt som jag representerar 24 000 studenter i mitt dagliga arbete. Det finns ingen annan utbildning som kan förbereda din expertis inom alla dessa områden och det är en tung uppgift för oss studenter som valde att arbeta med och för studenter. Och i slutändan får du kanske inte ett yrke av det, men det öppnar säkert många vägar mot många olika framtida strävanden och inte bara inom utbildningsområdena.

Jag kan inte utesluta den sociala delen. Den har varit fantastiskt! …På Kåren fick jag möjlighet att träffa alla typer av individer och grupper av människor, i alla tänkbara åldrar och bakgrunder.

Arbetet inom Kåren är inte som något annat. Vi är inte tillsvidare-anställda, vi väljs av studenterna varje år, liknande ett politiskt mandat. Vi har massor av regler, styrdokument och policyer, men vi har inte alltid svart på vitt vad vi ska göra eller vad som är rätt åsikt om vissa frågor. Vi måste ofta agera som brandmän och släcka plötsliga bränder när de uppstår. Den viktigaste förutsättningen för att vi ska kunna reagera på rätt sätt är att vara i en nära kontakt med våra studenter. Tyvärr har vi ibland inte ens den tid vi vill ha för att få studenternas åsikter. Det betyder att vi ibland måste fatta svåra beslut å deras vägnar, därav behovet av att vara experter på alla frågor. Samtidigt ska vi dock vara studenter på en studiepaus. Att vara student och ge studentperspektiv på frågor är en sak, att vara expert och att ge expertis inom ett område är en annan sak. Tja, vi förväntas vara båda och någonstans längs vägen blir linjerna mycket suddiga. Du börjar som student, ‘obefläckad’ av byråkrati, lagar, förordningar och expertis. Långsamt och stadigt tar du dig mot att vara professionell. Det är ett brett spektrum och ju mer du tar dig mot behärskning, desto mer drar du ur den inledande synpunkten som student.

Jag kan inte utesluta den sociala delen. Den har varit fantastiskt! Du vet hur det ibland kan vara svårt att hitta rätt personer att umgås med, kanske en tight grupp inom dina studier. På Kåren fick jag möjlighet att träffa alla typer av individer och grupper av människor, i alla tänkbara åldrar och bakgrunder. Detta leder också till en annan inlärningsprocess – att förstå människor med sina olika övertygelser och värderingar och varför de är som de är. Jag svor att inte nämna de senaste händelserna, så innan du-vet-vad som hände hade det inte varit någon brist på sociala möten heller, tvärtom. Det har funnits tillfällen då jag har varit tvungen att prioritera vilka evenemang jag skulle gå på, helt enkelt för att det fanns för många hela tiden. Eller ännu värre – besluta att hoppa över vissa händelser på grund av att jag har tömt mitt sociala batteri. Samtidigt lyckades jag få vänskaper för livet, och ett mycket bättre grepp om olika kulturer, ideologier och övertygelser. Allt detta medan jag upplevde den bästa tiden i mitt liv.

Klockan tickar och det är snart dags för mig att säga adjö. Jag är i slutet av en lång väg, en väg som inte alltid var rak eller lätt att gå på, en väg full av känslor och utmaningar. I alla fall lämnar jag inte tomhänt. Jag vet inte vilken väg jag ska gå, men jag är fortfarande inte särskilt orolig och känner mig väl rustad för nästa kapitel.
Jag vill tacka studenter, studentföreningar, lärare och andra anställda vid Malmö universitet för en riktigt lång väg av gott samarbete och dubbelsidigt stöd!

Yuliyan Konstantinov,
Vice ordförande på Studentkåren Malmö 2020/2021